Korvbussen

Så. Var ska vi börja. Det är egentligen ingen mening att försöka förklara. Tid som förgått är likt gammalt bröd. Tort, kanske lite mögligt, bara gott om man rostar det. Men jag vet inte hur man rostar tid. Det får inte plats i min brödrost. Ugn, tänker ni, nej, tänker jag. Allt för riskabelt. Vi har vuxit. Vi har levt. Vi har mognat. Det är en ny tid nu. Och nu. Och nu. Och nu. Och nu. Ja ni förstår. Livet är tufft. Svårt att leva. Förutom när man lystrar till en fin bit musik. Stundens tips: Buena Vista Social Club. Tidigare stunders tips: Chad Van Gaalen. Inhalera tonernas vibration. Går det beskriva framtiden med bilder. Jag tänker nej. Vi får se. Det blir nästa uppdrag. Kanske. Före middags tipps: Bastu. För att inte avslöja allt för mycket om framtiden. Det väntas inlägg. Från gäster. Eller gästen. Intet mer skall förtällas. Kan man säga/skriva så. Förtällas. Ja. Stundes tips: Michelle Blades. Rubriken föll sig naturlig i min tanke. Vantan. Givet. Ger förvirring. Inte lika givet, men ändå tänker jag att det är fallet. Åtminstånde för min del. Jag blir lätt förvirrad. Tror jag. Men det blir nog alla. Nästan. Att motverka förvirring. Det blir nästa uppdrag. Kanske. Kanske. Inte kanske. Det är spikat. Anti förvirring. Men inte på något sätt fientligt. Mer som en strävan. Ordet strävan bör väl komma från saken sträva. Alltså som en stötta. En pinne, eller liknande. För denna sträva strävar efter stabilitet. Och det är ju precis vad vi ska göra. Stabil. Det vill väl alla vara. Innerst inne. Nu är det nog. Det känns bra för oss att ha dragit igång detta igen. Eller ja, det är ju inte riktigt draget än. Igång alltså. Men det här är i alla fall en start. Allt behöver en start. Så. Hej.