Korvbussen

Man kan jaga mycket. Jag är jägare. Mitt tilfälliga byte är vitt som oskulden och fluffigt som en nyjäst bulldeg. Fast inte lika segt. Som bulldeg alltså. Men själva den fluffiga känsla är lika. För tillfället är jaktmarken belägen i den vilda västern. I tidigare tider än denna tid var det gula, glänsande klumparna ett attraktivt byte här. Kanske. Så pass att mitt tillfälliga bostadsområdet kallas därefter. Gyldene. Jag bor hos Mary. Vi är många jägare som bor hos Mary. Efter en god dags jakt är det åtminstånne en viktig sak att ha i minnet. Mat. Det är väl egentligen alltid viktigt att ha i minnet. Nästan. Med måttlighet som en dygd dock. Mellis är en bra måltid. Det är nästan lika bra som fika. Ibland bättre. Runda bröd med hål i är ett utmärkt "mellistöj". Förövrigt är Danska ett mycket, mycket sjukt språk. Stundens musiktips: John Fahey. På dessa bröd kan förslagsvis jordnötssmör (ett av livets nödvändigheter enligt många forskare på Harvard University) appliseras. Eller ägg. Eller senap. Dock kan ej den vilda västern, trotts hopp om det, ej leverera senap av önskad kvallisort. Så långt ät "Beaver Brand" "topp notch". Men trots detta så kallade häst-längder från en adekvat smakupplevelse. Annars är flingor och mjölk ett fint mellis. Det är aven ett av mig tidigare undrskattat mellis. Men nu har dess rättmätliga possition i skalan intagits. En dag gick mitt jakt don sönder. Sprack. Skit. Skit. Jaja. Ny dag, nya tag. Ny luft. ?. Vitt ark som de säger på latin. Kan man färglägga ett vitt ark med vit. Det skulle i sådana fall göras. Nu. Med lite gyldene färg runt om, på kanterna. Av arket. Det vita. Det påvisas åter igen att danskan är ett mycket, mycket sjukt språk. Bastu bör vara en mänsklig rättighet. Eller nej, inte än i alla fall. Först en hel hög med adndra saker. Men det ligger nog på topp femton. Kanske till och med tio. Minst två gånger i veckan. Värme är bra. och kyla. Det mesta är bra. Kanske. Mycket är bra. De senaste tre dagarna har det vrait extra lättjagat. Man behövde inte ens gå. Till fots. Eller jo lite. Väldigt lite. Nu är det mellis. Glöm inte det. Med varma kramar från Paddan-Gunnar